På 1970-talet inträffade en kraftig social omvälvning, som hade börjat redan i slutet av föregående decennium. Nationen hade blivit mer välmående efter kriget och återuppbyggnadsperioden, och de utländska kontakterna ökade. Gränserna mellan Försvarsmakten och det omgivande samhället sänktes, vilket återspeglades även i soldathemsarbetet. Utbudet av  fritidsaktiviteter diversifierades.

Under större delen av 1970-talet var Brita Reunala ordförande för Soldathemsförbundet. Hon fick genast i början av sin ordförandeperiod uppleva tidsandan i sin nya roll. Reunala blev kallad till finansministeriet för att redogöra för förbundets verksamhet och ekonomi. I offentligheten hade det ifrågasatts hur en förening, som drivs på frivillig basis, kunde sköta kantintjänster för 40 000 soldater. Situationen löstes utan större bekymmer, då ordföranden kunde presentera noggranna statistik och aktuella fakta om soldathemmen.

Ordföranden undersökte, via militärrådgivare, omfattningen av soldathemmen i olika länder. Resultatet visade att det finska soldathemsarbetet var helt unikt.

År 1975 fanns det 44 soldathemsföreningar inom Soldathemsförbundet, med sammanlagt 7 868 medlemmar och 97 soldathem. För trivseln bland beväringarna användes då 1,7 miljoner mark.

Vid Soldathemsförbundets årsmöte 1976 godkändes förbundets nya stadgar. Styrelsens och delegationens befogenheter delades upp mer noggrant. Dessutom förändrades Försvarsmaktens representants roll från andre vice ordförande till expertmedlem.