I början av 1990-talet inleddes en ny era. Sovjetunionen kollapsade, det kalla kriget avslutades och Finland blev medlem i den Europeiska unionen. På grund av förändringar i Försvarsmaktens organisation ställdes även soldathemsarbetet inför nya utmaningar när garnisoner lades ner.

År 1994 inbjöds Soldathemsförbundet tillsammans med andra kvinnodominerade försvarsorganisationer att bli medlemmar i Försvarsutbildningsföreningen (Maanpuolustuskoulutus ry). Fram till 2008 hade mansdominerade organisationer större inflytande, men en ny lag om frivillig försvarsutbildning trädde i kraft och rättade till situationen.

Kvinnornas Beredskapsförbund (Naisten Valmiusliitto ry) grundades 1997, och Soldathemsförbundet var en av dess grundande medlemmar. Soldathemsystrarna har haft en stark ställning i denna intresseorganisation för kvinnors frivilliga arbete. Kursverksamheten började planeras och genomföras, med Försvarsutbildningsföreningen som ansvarig för det praktiska genomförandet. En återkommande idé inom Kvinnornas Beredskapsförbund har varit att engagera och förbereda kvinnor för uppgifter i kristider.

Under Kaija Vesalas tid som ordförande (1992–1997) infördes Soldathemsförbundets standar år 1993, soldathemsflaggan år 1995 och soldathemsförtjänstkorset år 1996, samt förbundets systervepa. Ett skriftligt avtal om kantintjänster under kristider slöts med huvudstabens försörjningsavdelning.

Det internationella samarbetet hade varit begränsat under kalla kriget. Under Kaija Vesalas och Eva Lindblads (1998–2003) ordförandeskap inleddes samarbete med bland annat Sveriges och Norges lottakårer samt Estlands Naiskodukaitse. Soldathemssystrar deltog även i det europeiska ECHOS-arbetet, med tiotals systrar verksamma i det forna Jugoslavien.

För att fira Soldathemsförbundets 75-årsjubileum organiserades ett beredskapsläger på Lohtaja lägerområde i juli 1993. Lohtaja-lägret har beskrivits som den första offentliga öppningen mot beredskapsövningar inom soldathemsverksamheten under kristid.