I början av 2000-talet förberedde sig Soldathemsförbundet för stora förändringar. Många soldathemsföreningar var redo att att stänga sitt soldathem i och med nedläggning av garnisonerna. Lagen om frivilligt försvar var under beredning, och den gav å andra sidan också framtidstro inom soldathemsorganisationen.

Försvarsmakten började utveckla särskilt några större garnisoner, vilket påverkade de mindre garnisonernas soldathemsföreningars ekonomiska situation negativt. Lösningar på detta började sökas under ledning av Soldathemsförbundet.

Förberedelserna för gemensamma upphandlingar för soldathemsföreningarna hade redan påbörjats tidigare, och arbetet slutfördes under ledning av ordförande Tarja Kiira. Genom centraliserade upphandlingar fick både stora och små föreningar möjlighet att köpa produkter på samma villkor. Betydelsen av gemenskap och ansvar inom organisationen betonades särskilt.

Tarja Kiira påminde i en artikel i Sotilaskoti-tidningen att värdet av gemenskap även borde leda till konkreta resultat: ”Gemenskapen förpliktar föreningarna att fortsätta hjälpa och stödja varandra, för hela soldathemsorganisationens bästa, även i frågor som rör beväringarna och ekonomin.”

Gemenskap lades också till som en av organisationens nedskrivna värderingar. Tidigare nedskrivna värderingar var frivillighet, kompetens och självutveckling, pålitlighet samt glädje och servicevilja.

Ett uppdaterat samarbetsavtal om ordnandet av soldathem och kantintjänster under undantagsförhållanden undertecknades med Försvarsmakten. Samarbete mellan soldathemsföreningarna och förplägnadscentralerna kartlades också, och riktlinjer för att undvika överlappande funktioner fastställdes.

I början av årtiondet, under Soldathemsförbundets 80-årsjubileum, var en viktig händelse att storkanslern för Frihetskorsets orden tilldelade ett hederstecken med gult och rött band att bäras på soldathemsorganisationens fana.