Min mamma var i tiderna aktiv inom soldathemsverksamheten och ”tvingade” även mig till soldathemmet när jag var 15 år gammal, trots att jag var allt annat än intresserad. Tillsammans med min vän Marja Tuovinen gjorde vi arbetspass där, även om inte hon heller var särskilt entusiastisk i början. Som en rolig detalj kan jag nämna att Marja numera är vice ordförande i Sodankylän Sotilaskotiyhdistys, så två väldigt ovilliga och motsträviga ungdomar blev till slut aktiva medlemmar som fortfarande deltar i verksamheten med glädje! Jag fick mitt hobbytecken år 1977, samma år som mitt favoritband Popeda började sin musikaliska bana.

Från Sodankylä flyttade jag till Rovaniemi och vidare till Uleåborg. Där vaknade mitt intresse för soldathemsverksamheten på nytt, och jag kontaktade Oulun Sotilaskotiyhdistys. Det råkade sig att det samma kväll ordnades en systerkväll, dit jag blev bjuden. Trots att jag hade lite feber bestämde jag mig för att delta, och snart märkte jag att jag var med i verksamheten! Uleåborg är en aktiv förening, även om den saknar en garnison. Jag fick delta i mässor, på Polisens dag och många andra roliga aktiviteter.

För ungefär tre år sedan slutade jag arbeta och flyttade till Tammerfors, för att vara nära barnen och barnbarnen. Eftersom jag ville fortsätta vara med i soldathemsverksamheten gick jag med i Tampereen Seudun Sotilaskotiyhdistys, där jag hunnit verka både i styrelsen och som transportansvarig.

Trots att jag i tiderna gick något motvilligt med i verksamheten, känner jag nu att det är viktigt att fortsätta min mammas tradition. Hon gick med i Sodankylän Sotilaskotiyhdistys och fick 10-årsmärket år 1975. Hon var sekreterare i styrelsen fram till sin bortgång, jag minns ännu också väl alla de handskrivna protokollen från den tiden.

Min mamma var en uppskattad soldathemsyster och fick både silverförtjänsttecknet och Lapplands jägarordenskors, som överlämnades av president Mauno Koivisto. Mammas minnesstund hölls i soldathemmet, och soldathemsystrarna bildade en hedersvakt från kyrkan till kyrkogården.

Numera gör jag varierande 1–2 pass per månad. Det är viktigt för mig att spendera tid med mina barnbarn, så jag uppskattar att jag själv kan bestämma min arbetsinsats. Nu när jag slutat arbeta, känns soldathemsverksamhetens sociala sida och gemenskap särskilt viktig. Jag har fått många mycket goda vänner och tycker att det är fantastiskt att jag kan använda min erfarenhet från banksektorn i föreningen. Dessutom delar jag soldathemsorganisationens värderingar, såsom gemenskap, pålitlighet, glädje och serviceanda.

Jag kan varmt rekommendera soldathemsverksamhet som hobby – det finns många meningsfulla uppgifter att välja mellan!